Sissela (Sissa) Nilsdotter f. 1707-07-18 i Damsgården, syster till vår anmoder Bengta Nilsdotter och gift med gästgivaren Pål Nilsson Holmstedt f. 1703.
Sissela dog bara 48 år gammal och när jag fann dödsnotisen i Röstånga CI:1 Ver:a sid 253 så var den extra lång men jag lyckades inte tolka den helt.
Men med hjälp av Markus G. i Facebook gruppen ”Skånska rötter” så blev tolkningen:
”Röstånga, Gästgivare Pål Nilssons hustru Sissela Nilsdotter dödde d. 2 Dec: af Mage-siukdom, war sängliggande 1 månad, och några dagar för dess ändalyckt wart af dödsens skarpa pilar hårdel[igen] ansatt, led trol[igen] segrade sal[igen] Begrofs d. 12 dito, 48 år 4 månader, 16 dagar.”
Man ska betänka att detta var i en tid utan utvecklad läkekonst eller smärtlindring. Om det var blindtarm, galla eller tarmvred så var säkert smärtan som den beskrivs av prästen outhärdlig.

Nu har jag fått svar på mitt DNA-test från Geneographic som även fastställer mina haplogrupper som är.
mtDNA = H2A1 (delas med 0,3% av alla hittills testade)
Y-DNA = N-L551 / N-CTS9976 / N-Y5002 (Senaste uppdatering)
(delas med <0,1% av alla hittills testade)

Mitt etniska ursprung är:

• Skandinav 71% (-1%)
• Väst-, Central-Europa 8% (-3%)
• Finland and Siberia 8%
• Östeuropa 6% (+3%)
• Mellanöstern 6% (+1%)
• Neanderthal 1,2%

MY MATERNAL  LINEAGE BEGAN  ABOUT 150,000  YEARS AGO.
My maternal ancestors left Africa and moved north through western and Central Asia. They then turned west and crossed the grasslands of southern Russia into Europe. There, they eventually drove the Neanderthals to extinction, though they did interbreed with them. Living a hunter-gatherer lifestyle, my early ancestors set the stage for later European history. My maternal branch is H2a1

MY PATERNAL LINEAGE BEGAN AT LEAST 180,000 YEARS AGO.
My paternal ancestors took part in the out-of-Africa migrations. They belonged to groups that moved across West and South Asia and settled in what is now southern China. From there, my cousins in latter migrations moved back through Siberia into northern Scandinavia, following herds of reindeer into their new homeland. My paternal branch is N-L551

Efter att ha transfererat  mitt resultatet till FT-DNA så har jag nu fått ett antal (~30) träffar där alla som dyker upp är släkt med mig.
Filtreringen gör så att det presenteras från nära släktingar till 6-männingar.
De jag försökt att hitta samband med är de som angivits som 3 till 5-männingar vilket visat sig vara ganska svårt. I några fall har jag i alla fall lyckats men då har den gemensamma anan legat betydligt längre bort i tiden. Vilket tyder på att man inte bara är släkt via en enda anfader utan det troligen finns fler kopplingar bakåt i tiden via andra personer.

Mina haplogrupper:
mtDNA = H2A1 uppstod för 6000 – 9500 år sen i Kaukasien. 
Y-DNA = har ändrats till N-CTS9976 eller N1c1a1a1a2 (tidigare N-L551) vanlig i Balticum och östra Finland. Mao Finsk-Ugrisk gren som kom via Sibirien. Delar även rötter med nuvarande samer.

Det kan kanske förklara fördelningen:

• Skandinav 71% (-1%)
• Väst-, Central-Europa 8% (-3%)
• Finland and Siberia 8%
• Östeuropa 6% (+3%)
• Mellanöstern 6% (+1%)
• Neanderthal 1,2%

Knut Möllers farmors – farmors – morfars – morfar:

”Niels Ibsen (svenskt namn Jeppsson) född ca 1590 i Röstånga levde som bonde, skogvaktare, kronolänsman och gästgivare i Röstånga. Niels dog 1671-04-21 i Röstånga nr 2, Röstånga (M) .
I de svenska urkunderna har Niels Ibsen återfunnits i jordeböckerna för 1659-1661 och 1671. I den sistnämnda jordeboken står sonen Påhl Nilsson upptagen som medbrukare av hemmanet. Mantalslängderna för 1658 och 1659 har på Röstånga nr 2 antecknade Niels Ibsen (Nils Jeppsson), Länsman jämte hustru.

Till gästgiverierna på landet hörde alltid jordbruk, och flera var även rusthåll. För att gästgivarna skulle kunna påräkna god inkomst av sin rörelse var de befriade från vissa skatter och hade även ensamrätten till utskänkning av öl, vin och brännvin inom två mil närmast gästgiveriet. Förutom de lagliga krogarna i byarna fanns det emellertid flera lönnkrogar, och det ingick i befallningsmännens uppgift att ta reda på och anmäla dessa. Efter en skumpig och obekväm resa var framkomsten till gästgivargården säkert efterlängtad. Tänk att få sätta sig i värmen från en sprakande brasa i stugan och vid långbordet få avnjuta den mat och dryck, som gästgivaren och hans hustru (ibland titulerad fru) serverade. Där samlades dock en brokig skara vägfarande, resande som färdats långt och folk från trakten, som kanske varit inne i stan i affärer och på hemvägen passade på att slinka in för att få sig en bit mat eller bara några supar. Här kunde bönder och drängar slå sig ner i skänkstugan och få en gemytlig pratstund med både grannar och främlingar och höra nyheter från när och fjärran. Krögare och gästgivare brände oftast själva sitt brännvin, vilket torde ha flutit i strida strömmar. Skrän, skrik och slagsmål hörde nog till ordningen, och att få en smula nattro var kanske inte alltid så lätt för de långväga resenärerna.”
Utdrag ur Ragnar Odhnoffs Gen saml vol 33:sid 3