Knut Möllers farmors – farmors – morfars – morfar:

”Niels Ibsen (svenskt namn Jeppsson) född ca 1590 i Röstånga levde som bonde, skogvaktare, kronolänsman och gästgivare i Röstånga. Niels dog 1671-04-21 i Röstånga nr 2, Röstånga (M) .
I de svenska urkunderna har Niels Ibsen återfunnits i jordeböckerna för 1659-1661 och 1671. I den sistnämnda jordeboken står sonen Påhl Nilsson upptagen som medbrukare av hemmanet. Mantalslängderna för 1658 och 1659 har på Röstånga nr 2 antecknade Niels Ibsen (Nils Jeppsson), Länsman jämte hustru.

Till gästgiverierna på landet hörde alltid jordbruk, och flera var även rusthåll. För att gästgivarna skulle kunna påräkna god inkomst av sin rörelse var de befriade från vissa skatter och hade även ensamrätten till utskänkning av öl, vin och brännvin inom två mil närmast gästgiveriet. Förutom de lagliga krogarna i byarna fanns det emellertid flera lönnkrogar, och det ingick i befallningsmännens uppgift att ta reda på och anmäla dessa. Efter en skumpig och obekväm resa var framkomsten till gästgivargården säkert efterlängtad. Tänk att få sätta sig i värmen från en sprakande brasa i stugan och vid långbordet få avnjuta den mat och dryck, som gästgivaren och hans hustru (ibland titulerad fru) serverade. Där samlades dock en brokig skara vägfarande, resande som färdats långt och folk från trakten, som kanske varit inne i stan i affärer och på hemvägen passade på att slinka in för att få sig en bit mat eller bara några supar. Här kunde bönder och drängar slå sig ner i skänkstugan och få en gemytlig pratstund med både grannar och främlingar och höra nyheter från när och fjärran. Krögare och gästgivare brände oftast själva sitt brännvin, vilket torde ha flutit i strida strömmar. Skrän, skrik och slagsmål hörde nog till ordningen, och att få en smula nattro var kanske inte alltid så lätt för de långväga resenärerna.”
Utdrag ur Ragnar Odhnoffs Gen saml vol 33:sid 3